Känner lite sådär att "Ha det kul i USA!" "Va? Vem? Jag? Ajuste dit ska jag ju. Det är ju bara för att det inte känns som att det går något framåt. Försöker utnyttja lite kontakter för att faktiskt få en familj, hoppas att jag får åka för jag är inte redo att börja trean i höst. Inte när man är inställd på att man ska vara borta från den svenska skolan i ett år. Kan inte heller söka visum eftersom jag har ASSE som amerikansk organisation och de tillåter inte att man börjar söka visum innan man fått familj. Detta har ju dock sina bra sidor eftersom jag slipper slänga ut pengar på det om jag i slutändan inte behöver visumet. Men det skulle å andra sidan kännas mer verkligt att fylla i papperna och besöka ambassaden.

Lite sånt där "Jag har inte fått familj"-depp och det kommer det nog bli mer av innan jag hunnit få familj. Åh jag vill bara höra något från en av familjerna i San Fransisco.