Idag är det exakt en månad kvar till sista placeringsdatumet. Det sista avresedatumet är den 11:e September vilket innebär att vi är inne på den sista månaden nu. Inom en månad kommer de allra flesta av Explorius USA-studenter befinna sig på andra sidan Atlanten och förhoppningsvis även jag och de andra allergikerna. 

 

Jag har de senaste veckorna kännt av ett stort stöd från alla runt omkring mig, de håller tummarna och hoppas för min skull och det känns bra att veta att det finns människor som faktiskt bryr sig. Har även kännt av stöden från de andra utbytisarna och flera har erbjudit sin hjälp med att fråga runt efter värdfamiljer. 

 

Men det är väldigt svårt det där, att förbereda sig mentalt för två väldigt skilda saker på en och samma gång. En del av mitt huvud försöker förbereda sig på att lämna Sverige för USA i 10 månader medan den andra delen förbereder mig för ett tredje år på Mikael Elias Gymnasiet hemma i Norrköping. Jag känner mig kanska förvirrad och frustrerad. Allt är så ovisst. Sen så ska man förbereda sig på att kunna fixa allt och åka iväg kanske inom en vecka om Explorius skulle ringa med ett glatt besked, och samtidigt ska man förbereda sig på att börja svenska skolan 12-13 dagar efter alla andra om det inte skulle bli av. 

 

Det är konstigt, jag vet inte hur jag ska känna, hur jag ska tänka, hur jag ska bete mig, vad jag ska göra. Tidigare har jag ändå haft fullt upp med jobbet men nu har jag bara fyra arbetspass kvar och allt bara snurrar runt i huvudet. Om jag bara kunde på ett besked. Men nu håller jag tummarna och hoppas på det allra bästa.